”Little orphan tranny needs a man.”
(Wilhelmina i Ugly Betty)
Jag blir bara mer och mer kär i Ugly Betty, alltid veckans tv-höjdpunkt.
”Little orphan tranny needs a man.”
(Wilhelmina i Ugly Betty)
Jag blir bara mer och mer kär i Ugly Betty, alltid veckans tv-höjdpunkt.
#1
Idag när jag satt på jobbet och läste igenom alla bloggar jag läser genom Google Reader kom jag fram till att många av bloggarna läser jag, inte för att de är bra/intressanta/roliga, utan för att jag stör mig på bloggaren i fråga. Hur konstigt är inte det? Inte så att jag småstör mig lite på dem utan när jag läser inläggen blir jag arg/irriterad/skadeglad/indignerad(who knew?) eller någon blandning av dessa. Och jag gillar det. Jag är en komplicerad människa, men vad vet jag, det här kanske är ett vanligt fenomen? (En liten disclaimer kan ju vara lämplig här, detta gäller inte de bloggar jag länkar till här i min blogg, de är alla helt underbara.)
#2
Jag är en procrastinator, jag skjuter upp allt jag ska göra till sista minuten.
#3
Jag är en ellipsis-missbrukare (som i uteslutningstecknet ”…” )
Varje gång jag har skrivit ett blogginlägg måste jag gå igenom det och ta bort alla ”…” som jag har satt lite överallt. Symptomet visar sig starkast i IM-samtal. Jag erkänner min skada och försöker därför undvika att använda tecknet överhuvudtaget, speciellt här i bloggen.
Det är nog allt för idag. Måste spara lite på mystiken.
Jag har en granne med exakt samma namn som jag, stavningen och allt, och så vanligt namn har jag egentligen inte (ja, inte efternamnet i alla fall), detta betyder förutom att brev kommer lite sporadiskt ibland att jag blivit uppringd och anklagad för att jag inte betalat tv-licensen två gånger, första gången dividerade jag med radiotjänstkvinnan i fem minuter om att jag visst betalar tv-licens och har gjort det i flera år. Till slut när hon kläckte ur sig mitt påstådda personnummer och när jag sa mitt rätta personnummer kunde hon äntligen förstå att det fanns två med samma namn på samma adress.
Det är klart att det kan vara svårt att förstå det här med stora hyreshus och så ibland, speciellt om man jobbar på Radiotjänst kanske, jag menar det ligger ju i Kiruna. En positiv sak med det hela är ju att jag har lärt känna en granne lite bättre, utan att ha träffat människan, det är ju duktigt gjort. Vad jag hittills lärt mig om min namne är att han är två år yngre än jag och att han verkar ha en Borelius/Stegö-Chilò-inställning till tv-licensen.
I alla fall, över till den glada nyheten, idag har jag äntligen fått min deklaration, jag misstänker alltså att den legat i denne grannes brevfack ett tag nu. Den glada nyheten är alltså att jag ska få tillbaka pengar, det visste jag i och för sig redan eftersom jag tjuvtittat lite på skatteverkets hemsida, men det känns bra att ha det på papper. Dessutom kom jag fram till att de glömt göra ett avdrag så jag borde få tillbaka ännu lite mer. Pengar är alltid bra, speciellt om man är fattig student.
Idag har jag roat mig med att sitta i ett seminarium hela dagen. Jag läser bland annat en kurs i sjukdomslära just nu och idag hade vi kommit till bland annat det fascinerande ämnet GI-sjukdomar (Gastrointestinala sjukdomar, mag-tarm grejs alltså). Jag försöker i allmänhet att undvika att bli allt för grossed out av saker men jag var nära min gräns idag när en ansenlig mängd tid användes till att diskutera kopplingen mellan olika diarréers konsistens och de bakomliggande orsakerna.
”Patienter/kunder med slemmiga och blodiga diarréer kan lida av ulcerös colit, eller något mer allvarligt som koloncancer och bör rekommenderas att uppsöka läkarvård”
No shit liksom! (No pun intended)
Sen var det dags för lunch. Suck.
Roligare var att vi fick tillbaka tre av våra labbrapporter från labbar vi hade för några veckor sen. I min grupp fick vi faktiskt godkänt på en direkt så nu behöver bara två skrivas om (ser man allt mer positivt så känns det bättre, är det inte så de säger?).
Det här är tydligen en spoof på Ugly Betty för någon random tvpris-gala i USA.
Erik Estrada, Charo och Betty White i Ugly Betty White.
Haha. I can’t wait.
(Från The Daily Purge Pile)
Idag har jag förutom att diska och dammsugit också roat mig med att sortera mina böcker. Jag köpte en ny bokhylla för nån månad sen och efter jag hade monterat ihop den var jag allt för trött för att ställa in böckerna i någon som helst ordning, så dom sorterades efter där-dom-ryms-får-dom-vara konceptet. Eftersom jag har någon sorts ordningsmänniska inom mig (även om han nog är ganska liten) så var jag tvungen att ordna in dom efter något sorts system. Så nu står alla böcker fint indelade efter ämne och jag kan känna mig lugn.
Jag lyckades dock fastna sittande på golvet i en timme bläddrandes i boken jag hade när jag läste franska i Paris. Jag är typ kär i Paris sen jag bodde där, så allt som har med den staden att göra gör mig helt lycklig speciellt saker jag hade när jag bodde där. Så när jag bläddrade igenom boken var jag snabbt tillbaka i det lilla klassrummet i Montparnasse där jag spenderade två timmar varje dag i fem månader. Det var trevligt.
-Mais qu’est-ce que c’est que ça?
-Oh! C’est un petit chat tigré! Regarde François! Qu’il est mignon!
Roligt.
P.S. Såg Madonna Confessions tour på tv igår, det var väl helt ok, men att korsfästa sig själv på ett kors gjort av typ spegelglasmosaik samtidigt som antalet barn med AIDS i Afrika räknades upp på en stor skärm ovanför kändes lite, jag vet inte, mycket kanske. D.S.
Det här är mitt första inlägg i min nya blogg, jag skriver det mest för att ha någonting här så tro inte att det blir några djupa tankar. Djupa tankar kanske inte riktigt är vad jag hade tänkt ha den här bloggen till egentligen heller men man vet aldrig vad som dyker upp.
Om det ser lite konstigt ut är det nog för att jag byter teman ungefär varje fem minuter, jag har lite svårt för att bestämma mig, sen ska jag väl försöka anpassa nått tema lite också så att det blir lite mer personligt. Tänkte be min bror om hjälp med sånt (yey jag kan länka).